Våra finansiärer, staten, kommuner och landsting samt sametinget har kommit överens om att dela på kostnaden och i slutet på oktober kommer en rapport!

Jag vet att det finns de som frågar sig vad man ska ha en teater till i ett samiskt samhälle. Vad är egentligen samisk teater?  Tja, vad är svensk teater? Eller norsk eller polsk eller… Frågan är ställd. Det finns många olika svar. Jag är i alla fall helt säker på att det samhälle som inte tar möjligheten att i en konstnärlig form diskutera sin historia, sin framtid, nuläget och aktuella konflikter, går miste om möjligheter till utveckling och insikt. Såväl kollektivt som individuellt. Teater, eller för att vidga begreppet, scenkonst, är gemensamhetsskapande, ger identitet, förmedlar kunskap och är ett viktig redskap för att sprida utvecklingen av språken.

Det har bedrivits en omfattande forskning om kulturens värde de senaste åren och man vet numer ganska säkert att kultur utvecklar den enskilda människans förmåga till reflektion, inlärning och känslomässig utveckling. Dessutom är en konstnärlig upplevelse i sig ett skäl så gott som något. Det är häftigt att titta en annan människa i ögonen och se att också hon blivit djupt berörd eller skrattat sig fördärvad åt något man nyss upplevt.

För att ge det samiska samhället en teater som kan utföra det uppdrag den en gång fick, arbetar vi med följande långsiktiga projekt:

Arrangörsnätverk: Vi bjuder in sameföreningar till möten för att tillsammans med oss, SSR och Riksteatern bilda ett nätverk för scenkonstarrangörer. Vi behöver få närmare kontakt med den samiska publiken och den samiska publiken behöver ett brett utbud.

Tärnaby, NY start! Under hösten bjuder vi in alla i Tärnaby med omnejd som är intresserade av att ingå i ett nytt amatörteaterprojekt byggt på historien om Lilldocka och StorNiila. Vi kommer att söka EU medel för detta och samarbeta med ÅST på norsk sida. Vi hoppas också kunna fortsätta med ungdomsverksamhet tillsammans med bland annat sameskolan.

Ungdomsprojektet Gula Meitä/ Hör oss : Detta är ett projekt som vi sökt pengar för, men i skrivande stund ännu inte vet om vi kan genomföra i år. Gula är nordsamiska, Meitä, är meänkieli och projektet syftar till att skapa en föreställning med ungdomar som sjunger, berättar, jojkar på sina respektive minoritetsspråk allt i syfte att turnéra runt i Norrbotten och vara förebilder för andra. Det går att lära sig och att utveckla sina språkliga kunskaper. Även om man inte fick det med sig från allra första början.

Lunchteater i Kiruna: Under november –december spelar vi lunchteater på Kafé Rost.

Det blir bland annat gästspel av Helena Thornqvist och hennes föreställning ” Stalins skitiga näsduk” som bland annat bygger på historien om hennes mormor. Se separat info.

TRS projektet- utveckling av teatern

Trygghetsrådet TRS har en utvecklingsprocess för organisationer som vi fått möjlighet att delta i.

Under ett år genomför vi ett antal workshops som syftar till att gemensamt arbeta fram mål, vision och verksamhetsplan för teatern för att se vilka kompetensutvecklingsbehov som finns.

What´s up, Sápmi ?

Sist men inte minst, den teaterproduktion vi arbetar med I höst och som kommer att spelas i november 2010 samt mars-maj 2011. En aktuell och angelägen pjäs av Erik Norberg, byggd på intervjuer gjorda av Ann Helen Laestadius, Per Josef Idivuoma, Anna Åsdell, Eva Helleberg, Carola Grahn och Ylva Maria Pavval.

Fyra skådespelare berättar historien om vad som utspelar sig en vacker sommarkväll på en samisk festplats. Vem hade kallat 10 personer till den avsides skogsdungen och varför skulle dom bry sig om de där sms:en…

What´s up, Sápmi? handlar bland annat om identitet, språk, historia, sexualitet, könsroller och rasistiska fördomar, en mängd frågor som berör unga samer i dag, inte minst den brännande frågan, vem är en riktig same? Allt detta förpackat i en lustfylld form i direkt kontakt med publiken.

Eftersom vi faktiskt lever tillsammans, samer och alla andra, är detta frågeställningar som går tvärs igenom vårt samhälle och berör alla oavsett etnicitet, ålder och kön. Vem är jag? Och vem tillåts jag att vara?

Efter föreställningen stannar vi gärna kvar och samtalar med publiken.

Väl mött i höst och framöver…

Lena

Erling Fredriksson, musiker och projektledar för Gula Meitä.

I november 2009 samarbetade Nya sånger och teatret för första gången. Vi samanförde ungdomar från Jokkmokk, Gällivare, Kiruna och Pajala för att på 2 dagar skapa en föreställning som framfördes som offentlig kvällsföreställning och skolföreställning i Kiruna. Teaterchef Lena Engqvist Forslund gav oss en inblick i att arbeta mer sceniskt och få in mer skådespeleri/teater i sångerna. På 2 dagar hinner man ju knappt någonting men resultatet blev ändå lyckat och gav mersmak.

Språklig blandning

Därför vill vi nu fortsätta samarbetet med ett projekt vi döpt till Gula meitä. En blandning av samiskans gula=hör och meänkielis/finskans meitä=oss. Tanken är att låta ungdomar från länet med koppling till minoritetsspråk fördjupa sig i musik, teater, kropp , rörelse, skrivande m.m. Att de som är extra intresserade ska kunna gå vidare och lära sig mer rent konstnärligt men också fördjupa sina språkkunskaper. En ambition är att få till ett fungerande samarbete med språklärare och projektet för att öka det generella intresset för språken. En konstnärlig vision (från mig) finns att skapa en mångkonstnärlig ensemble som blandar olika konstnärliga utryck i en mer icketraditionell form som kan bli en spännande attraktion för länet. Tanken är att kombinera workshops som vänder sig till alla, och ett mer fördjupat arbeta som vänder sig till speciellt intresserade ungdomar.

Rent konkret är planen för 2010 att hålla skrivarkurs och joikworkshop plus att skapa en föreställning som under hösten möter skolpublik i Jokkmokk, Gällivare och Kiruna. Under våren 2011 hoppas vi kunna spela samma föreställning för ungdomar i Pajala Haparanda och Övertorneå. Ensemblen kan bestå av ungdomar från hela länet. Vi kommer att söka finansiering från regeringes pott för : Statsbidrag för insatser till stöd för de nationella minoritetsspråken.

Läs mer om projektet här.