Vad innebär försoning ur ett samiskt konstnärsperspektiv?
Sammanfattning
Denna rapport (pdf svenska Dáiddáriid Vásáhusat, pdf English Dáiddáriid Vásáhusat (E)) lyfter fram samiska konstnärers levda erfarenheter, insikter och behov i skärningspunkten mellan konst, kultur och politik. I det pågående arbetet med sanning och försoning i Sverige, Norge och Finland finns det eller kommer det att finnas förslag på konkreta åtgärder som direkt relaterar till den samiska konsten och kulturen.
Därför undersöks det i denna rapport bland annat vad försoning innebär ur ett samiskt perspektiv, hur samiska konstnärer själva formulerar sina villkor och behov, samt vilka stödstrukturer och institutionella förändringar som krävs för att de ska kunna utvecklas på sina egna villkor.
Rapporten bygger på djupintervjuer, enkätsvar och samtal med konstnärer från hela Sápmi (Sápmi är ett landområde som sträcker sig över fyra nationer – Norge, Sverige, Finland och Ryssland – med nio officiella språk) och från många olika konstnärliga discipliner. Den visar att konsten inte bara är ett uttrycksmedel, utan också ett verktyg för helande, motstånd och identitetsskapande.
Till arbetet med rapporten hör arbetet med Dáiddáriid Vásáhusat (samma namn) som är en konstnärlig presentation baserat på samma material från samiska konstnärer. Efter presentationen på Kultur Sápmi i Kautokeino hölls ett stormöte (dievasčoahkkin) som är en viktig del av rapportens innehåll.
De insikter som följer bygger på samiska konstnärers egna vittnesmål. Genom intervjuer, enkätmaterial och stormötet i Kautokeino framträder en samstämmig bild av strukturella hinder, outnyttjad potential och ett djupt behov av maktförskjutning. Det är i dessa berättelser, där personliga erfarenheter möter kollektiva mönster, som rapportens slutsatser tar form. De visar med tydlighet vad som krävs för att försoning ska bli mer än symboler och i stället leda till verklig förändring.
Centrala slutsatser är att
- Försoning måste vara handling, inte bara ord. Det handlar om maktförskjutning och institutionellt erkännande.
- Konstnärlig kunskap är bärande kunskap. Den är lika viktig som forskningsrapporter och juridiska analyser i försoningsprocessen.
- Villkoren är ojämlika och ohållbara. Dagens ekonomiska och institutionella ramar gör att samiska konstnärer ofta tvingas välja mellan sin konst och sin försörjning.
- Försoning måste vara materiell. Erkännande utan resurser och inflytande är inte försoning, utan riskerar att bli ännu en form av symbolpolitik.
- Egenmakt och kulturell infrastruktur – som samiska scener, institutioner, residens och nätverk – är avgörande för att den samiska konsten och kulturen ska kunna växa på sina egna, unika villkor och sätt.
Rekommendationerna (grupperade) omfattar bland annat
Ekonomiska reformer
Ett samiskt konstnärsråd med självbestämmande mandat som bland annat kan fördela långsiktiga stipendier (3–5 år) för konstnärer i alla discipliner, för att undvika att verksamheten fragmenteras av korta projektbidrag.
Kraftigt ökat stöd till Sametingets kulturbudget. Från dagens 18 miljoner till 50 miljoner kronor i ett första steg. Detta skulle ge möjlighet att börja bygga upp en grundläggande infrastruktur för samisk kultur på alla områden.
Institutionell infrastruktur
Etablera Giron Sámi Teáhter som en samisk nationalscen med en årlig budget på cirka 25 miljoner kronor.
Förstärk kraftigt existerande samiska kulturinstitutioners ekonomiska villkor samt ge parallell plats för nya initiativ.
Bygg samiska residens och mötesplatser i olika delar av Sápmi, med fokus på språkrevitalisering och tvärkonstnärliga samarbeten.
Kunskap och utbildning
Inför utbildningar om Sápmi, urfolksrätt och kolonialhistoria för alla kulturpolitiker och beslutsfattare inom kultursektorn i Sverige.
Inför samiska mentorsprogram där äldre och yngre konstnärer kan arbeta tillsammans, både för att föra traditioner vidare och utveckla nya uttryck.
Internationella utbyten med andra urfolk, med fokus på konstnärligt samarbete och gemensamt påverkansarbete.
Rättighetsfrågor
Skydd av marker och vatten är ett grundläggande villkor för konstnärlig frihet, särskilt för samiska konstnärer, där en holistisk syn på konsten som en del av naturen och markernas livskraft är central. För många samiska konstnärer är deras arbete djupt rotat i relationen till den omgivande naturen. Miljöförstörelse och exploatering hotar inte bara landskapet utan även själva grunden för deras konstnärliga uttryck och kulturella identitet.
Januari 2026
