Texten som framförs – delvis på flera samiska språk, men huvudsakligen på svenska – kretsar kring just detta: ursäkten, och vad den innebär. Räcker det att förlåta? Är det inte bara vackra ord? Har orden omsatts i handling? Eller som det sägs i föreställningen: ’Makten över hur en ursäkt tas emot ligger hos den som får den, inte hos den som uttalar den.’
Med olika medel – stilla jojk, orgel, fragment av ärkebiskopens ord och ett poetiskt utnyttjande av kyrkorummet – förmedlas den samiska kulturen inte främst som fakta, utan som känsla. Vi upplever smärtan – den som burits, och fortfarande bärs.
Läs mer och se Anna Hedelius recension på SVT Kultur
